Med snickarbyxorna på mötte Victoria bygget på NCC
Victoria gjorde sin praktik genom Tekniksprånget på NCC i Skåne. Under fyra månader lärde hon sig inte bara om arbetet som ingenjör men även om hur arbetslivet fungerar, om det sociala och om alla fantastiska kollegor.
Berätta om din praktik
Från skolbänken flyttade jag mig till NCC:s byggarbetsplats på de skånska vidderna. Efter en introduktionsvecka om arbetssäkerhet drog jag på mig snickarbyxorna och med hammaren i näven betraktade jag min nya arbetsplats. 18 000 kvadratmeter grus och med ett gigantiskt hål mitt i smeten.
När jag fyra månader senare lämnade NCC fanns det både väggar, golv och förstadiet till ett tak. Att få vara med från ruta ett, när allt som fanns var mark och ritningar till att se ett nästan färdigbyggt varuhus var en mäktig känsla.
Hur var NCC som arbetsplats?
Det var en liten omställning i början att gå från jämnåriga skolkamrater till arbetskollegor med en medelålder som var betydligt högre än min samt att de nästan uteslutande var män. Men alla var oerhört välkomnande och när jag blir nostalgisk vid synen av en NCC-skylt är det alltid mina kollegor som jag tänker på först.
Vad fick du göra på praktiken?
Ute i produktionen var mina arbetsuppgifter allt från administrativa uppgifter som att sammanställa offerter, göra kalkyler och fotodokumentera till praktiska arbetsmoment som att gjuta golv och prova på olika maskiner.
Jag och två andra praktikanter arbetade också tillsammans med ett projektarbete. NCC hade gjort ett markförvärv i Malmö där det även stod fyra betongsilos och vårt jobb var att ta reda på om det var ekonomiskt lönsamt att bygga om dessa till lägenheter. För att komma fram till svaret gjorde vi en affärsplan, riskanalys, marknadsundersökningar samt arbetade med olika kalkyler. Till vår hjälp hade vi möten med anställda från olika avdelningar som stöttade oss med siffror och erfarenheter. Det hela slutade med en redovisning för NCC:s Sverigechefer där vi presenterade vårt resultat.
Vad är det viktigaste du lärt dig under praktiken?
Jag trodde att dessa 4 månader enbart skulle handla om ingenjörsyrket men det handlade också om en hel bransch, om arbetslivet, om hur man löser problem, om allt det sociala runt omkring och allt det roliga som sker. För jag hade det fantastiskt roligt och har fått lära mig oerhört mycket mer än vad jag trodde var möjligt för en nyutexaminerad gymnasieelev.
Vad händer nu?
Nu söker jag civilingenjörsutbildningar och känner att universitet och högskolor nog skulle bli glada att få mig med all erfarenhet jag har i bagaget.
