Emre siktar mot stjärnorna

I den lilla hembyn i Turkiet gick elen titt som tätt. Då brukade Emre och hans syskon gå ut och titta på stjärnhimlen. En ovanligt klar natt var det bara Emre och hans pappa under stjärnorna.

– Han berättade om rymden och universum, och frågade om jag visste vad oändlighet var. Jag tänkte att siffror är oändliga, men det var ändå svårt att förstå hur något kan vara så stort.

Händelsen etsade sig fast i den 7-åriga Emres huvud, och rymden blev hans stora passion under skoltiden. Fast då kretsade framtidsdrömmarna kring något helt annat.

– Jag är uppvuxen i Fittja. Alla killar spelade fotboll och drömde om att bli en ny Zlatan. Ingen pratade om saker som naturvetenskap eller space engineering. Det fanns helt enkelt inte i min värld.

En vetenskaplig chock

När det var dags att plugga vidare sökte Emre till lärarhögskolan, men det kändes inte rätt i magen. Precis då trillade det ner en broschyr på hallmattan.

– Det var information om Tekniksprånget. Att man kunde testa på ingenjörsyrket. Jag visste inte riktigt vad det innebar, men jag sökte och fick en plats.

Emre gjorde sin praktik på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) som också står bakom initiativet Tekniksprånget. Den vetenskapliga miljön blev minst sagt en chock för den blyga fotbollskillen från Fittja.

– Jag var superintresserad av teknik och fysik, men vågade fortfarande inte tro på att det var för mig. Jag var helt bortkommen den första tiden. En rädd sköldpadda bland alla med kostym och koll, säger han med ett skratt.

Oslipad diamant

Handledaren Mattias Lindberg minns tydligt sitt första möte med Emre. Två meter lång, tyst och tillbakadragen, men med en uppenbar talang för tekniska ämnen.

– Det jag såg hos honom var ett förbaskat bra råmaterial, som han absolut inte såg själv. En oslipad diamant. Min uppgift som handledare blev att utmana honom och få honom att tro på sig själv.

Emre minns när det vände. Mattias bjöd in till ett möte om cybersäkerhet där flera experter var på plats.

– Plötsligt var det någon som frågade vad jag visste om ämnet. Vi började prata och det var då jag kände att, ”jag kanske fixar det här ändå”.

I händerna på en astronaut

I dag går Emre tredje året på civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik på KTH. Han har precis påbörjat sin kandidatuppsats, som förstås har ett rymdtema.

– Tesen är inte riktigt satt, men det handlar om den globala uppvärmningen och idén om att skicka upp stora rymdsegel för att reflektera bort delar av solstrålningen, förklarar Emre och utbrister:

– Gissa vem som är min handledare!

Bakom forskningen står ingen mindre än Sveriges första astronaut Christer Fuglesang, och kanske kan man säga att cirkeln är sluten?

– Jag träffade Christer redan under praktiken på IVA och nu har jag förmånen att få jobba i hans projekt. Det hade aldrig hänt utan Tekniksprånget.

En som är stolt men inte förvånad är Emres handledare på IVA, Mattias:

– Jag blir nästan lite rörd när jag tänker på det. Hur han upptäckte de naturvetenskapliga ämnena genom att pappan visade honom stjärnhimlen. Det var ett privilegium att få hjälpa honom en bit på vad jag vet kommer att bli en otrolig resa.