Bisan Joudeh lär sig mer om högre studier

Bisan Joudeh, 19, har bestämt sig - hon ska läsa vidare efter gymnasiet. Steget in till högre studier blir via Tekniksprånget på Högskolan i Gävle. – Jag känner att jag kan bidra med idéer till Högskolan, säger Bisan.

Bisan Joudeh lär sig mer om högskolan. Foto: Camilla Haglund.

Nyfiken på Högskolan

Bisan Joudeh hörde talas om Tekniksprånget första gången under trean på gymnasiet. Då träffade hon Anastasia, som var ”tekniksprångare” på Högskolan förra hösten, och som besökte Bisans skola för att berätta om det hon gjorde.

– Jag och min kompis tyckte att Tekniksprånget verkade spännande. Vi sökte båda två och båda fick chansen. Min kompis är på Gävle kommuns IT-avdelning nu och jag på Högskolan.

Bisan var nyfiken på Högskolan och hur det fungerar med högre studier, men ville jobba innan hon börjar plugga.

– Det känns som ett stort steg att börja plugga på universitet eller högskola och jag vill veta mer om hur det funkar.

Jobbar med olika arrangemang

Under fyra månaders praktik på Högskolan väntar många och varierade arbetsuppgifter. Bisan har jobbat med att förbereda Teknikmässan, då 1200 åttondeklassare kom till Högskolan. Senare ska hon jobba med GIS-DAY (Internationella GIS-dagen), och med Lovteknik, då Högskolan på Höstlovet tar emot 10–12-åringar som får prova på olika tekniska experiment.

– Jag har också fått vara med på Lantmäteriprogrammets laborationer och på CAD-lektioner med maskiningenjörer. Det var intressant, säger hon.

Bisan ska även hjälpa till med hur Högskolan kommunicerar kring ingenjörsprogrammen på hig.se och målgruppsanpassa informationen.

Bisan känner att hon har kunnat bidra med idéer kring arrangemangen hon jobbar med och att hon kommit närmare ett beslut om sin framtid.

– Nu vet jag mer om hur det funkar här på Högskolan och det känns inte lika läskigt att söka längre. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska läsa än, men jag siktar på att börja nästa höst. Om det blir här på Högskolan eller någon annan stans får vi se, säger hon.

 

Text: Anders Munck